Bagarbertas bullar

Igår doftade det gott i mitt kök! Mycket gott!
Himlen var grå och tråkig så jag satte en vetedeg. Varför sätter man en deg?
När det var dags att baka ut hade degen jäst till oanad storlek och vädret ändrat sig till soligt & varmt. Köket var som en bastu eftersom jag inte ville öppna dörren med risk för drag på de jäsande bullarna. De blev groteskt stora men faktiskt riktigt goda!

På kvällen kom våra bästa vänner farande i sin nya båt. Eftersom vi hade skickat tydliga instruktioner till dem redan för två år sedan hade de utrustat sig enligt konstens alla regler. De hade hjälm för passagen under "banken", de hade mätt våghöjd och vinkel (?), de hade ringt sjöväderrapporten m m, m m. Vi gav dem ankringstid 18.14. De anlände 18.15. Vi hade klätt ut oss i uniformer och hade visselpipor och pom-pom att visa vägen med. Så blev det inte riktigt som vi tänkt oss i alla fall. Vi trodde vi skulle hem till oss för fika, men vi blev anmodade att följa med i båten. Det blev en tur till Hjortnäs brygga där vi ankrade. En medförd korg visade sig innehålla ett flaska vin och fyra glas. Så skålade vi för deras nya båt och sen åkte vi tillbaka till vår hamn och sen blev det i alla fall fika hemma hos oss. Nybakade bullar & rabarber/jordgubbspaj med vaniljsås. Inte smakade det så dumt!

Sen blev det till att läsa många sidor i Stieg Larssons tredje bok om Lisbeth Salander. Spännande! Till slut somnade jag. Jäkla kaffe!

Nu vräker regnet ner! Visst, det behövs regn för trädgården, men varför allt på en gång? Himlen öppnar sig! Nu regnar väl pionerna sönder! Shit!